Det gör ont

 
 
Åh så himla fel jag hade. Åh vad jag ljugit för mig själv. För det gör ont. Så förbannat, envetet ont. Men ingen finns där för att lyssna. Eller för att kramas. För det var du som gjorde. I alla fall i början. Och jag saknar det. Det enda jag får höra är "Bry dig inte om honom" eller "Tänk inte på det". Men det är inte så lätt att gå från en dag till en annan och bara sluta bry sig om någon som funnits i ens liv i över ett år. Någon jag nästan pratat med varenda dag. Någon jag aldrig trodde skulle såra mig såhär. Någon jag investerade massvis med energi och tid på.

Och allt gick så fint till en början men sen brast jag. Någon frågade mig hur allt var och verkligheten smällde till mig i ansiktet. Jag mår inte alls bra. Jag har försökt för mycket, för fort och för hårt. Jag kan inte sluta tänka på dig. Inte än. Jag kämpar. Men jag kan erkänna att jag saknar dig oerhört mycket. Men jag kan också säga att jag vet att det är bättre såhär, för oss båda. Jag bara önskade att allt inte behövde sluta såhär. Önska att vi slapp smärtan båda två.
 
Och jag kan erkänna att jag skulle vilja byta ut ensamheten mot din närhet. Bara få ha det där fina en liten stund till... Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar dig längre, för det gör jag. Men jag önska att jag inte gjorde det för att skulle vara så mycket enklare då. 

Vill du ha en idiot, lägg din hand i min

 
 
 
 
Jag älskar dig.  Du får mig alltid att må så mycket bättre och jag är så sjukligt kär i dig. Även när jag hatar precis allt med mig själv så hittar du något att berömma, jag vet inte hur du lyckas men jag älskar dig för att du alltid försöker och alltid gör mig så himlans glad! Även då det finns tillfällen då jag känner mig så himla komplicerad och jobbig och inte värd din kärlek alls vill jag att du ska veta att du betyder mer än du någonsin kan ana för lilla mig. Vad som än händer så ska du veta att jag älskar dig och även ifall jag är rädd för att jag gör allt tusen gånger jobbigare för dig så kan jag inte tänka mig en dag utan dig i mitt liv.
 
 
 
 
 

Efterlängtade ledigheten

 
 
Ledigheten är så efterlängtad, vad jag älskar att inte behöva måste göra någonting utan göra vad man känner för. Påskafton idag har bestått av mat, skratt och påskägg (som jag har hela kvar, måste vara första gången på länge!). Jag har skuttat omkring i min finaste klänning som är djupröd, nästan oxblodsröd, med söta rosetter på. Det enda som fattats är att ha min finaste älskling bredvid mig, åh vad jag älskar honom. Sov inte allt för bra inatt så ska alldeles strax krypa till kojs, plocka fram min bok och läsa tills ögonlockarna blir för tunga. Hoppas ni får en mysig påskhelg, kram!
 
 
 

I'm yours



 
 
Åh min finaste älskling, jag älskar dig så. Du är den som får det att pirra inombords och får mig att le när jag är ledsen. Jag är så himlans glad att jag har dig! Det är omöjligt att inte tycka om dig, för allt du gör är så charmigt och underbart. Jag älskar allt med dig; ditt underbara leende, hur du stoppar om mig täcke när jag fryser men är för trött för att göra något åt det själv, att du alltid tålmodigt lyssnar på mig fast jag inte har mycket vettigt och säga -jag kan fortsätta hela natten för det finns inget jag inte älskar med dig. Jag älskar till och med  att du älskar lakrits. Och med när du kittlar mig så mycket så jag skrattar så mycket att jag nästan kissar på mig, till och med det älskar jag. Jag bara hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag älskar dig, och du får mig alltid att må bättre. I know I'm a huge dork, but I'm a huge dork that loves her boyfriend. 
 
 
 
 
Tumblr_mjazjpsbfp1s28x8yo1_500_large
 
 
 

Or perhaps that doesn't matter anymore

 
 
 

"My biggest fear is no longer death, my biggest fear is losing you. Because losing you would be worse than dying; it would mean slowly being tortured on the inside until you finally lose all strength and give up."
 
 
Dagen har ändå varit ganska så mysig; solig sovmorgon, frukost med Jezza som sällskap, träffat mina fina vänner, fått en tablettask från vår föreläsning, träffat min finaste älskling och skrattat. Dessutom så fyller min kära fader år, han som märker när allt inte är okej fast inte frågar massa jobbiga frågor utan istället fixar något att äta åt mig, och när alla i min familj går emot mig så tröstar han mig på hans speciella sätt efteråt, han som är vår egen masterchef och en av de mest allmänbildade jag vet. Vi firade honom med presenter och tårta som var så gudomligt fin; blåbär, hallon och chokladdekor, men för att toppa allt smakade den underbart också. Jag har pratat en massa om ingenting viktigt alls och blivit ompysslad, himlans mysig dag ändå.

Nu rullar gäspningarna in en efter en, kanske dags att packa ihop för idag och krypa upp i min säng med mitt finaste prickiga påslakan och läsa lite? Sounds okay to me, take care 
 
 
 

Every moment I'm with you, my life lights up.








Min allra finaste, åh vad jag tycker om dig. Jag älskar allt med dig; när du kittlar mig så mycket att jag flänger med armarna och fnittrar galet mycket, hur du stoppar om täcket om mig när jag fryser, att du smyger dig upp bakom mig och skrämmer mig, hur otroligt sexig du är när du spelar gitarr, att får mig att känna mig speciell på ett sånt sätt som ingen annan kan, hur du envisas om att du får bjuda mig på allt, när du retar mig och sedan ler sådär fint mot mig, när du lyssnar på allt det värdelösa jag har att säga och hur det alltid pirrar i mig när jag hör dig säga jag älskar dig. Du är världens bästa och jag bara önska du kunde inse det, men även ifall du inte gör det så är det okej. För jag älskar dig ändå. 
 
 

18 years old

 





 
Igår fyllde lilla pluttan (det vill säga jag) hela 18 år! Helt sinnessjukt vad fort tiden går, kan inte riktigt fatta att jag faktiskt är arton år... (Tror dock inte det är något som märks över en enda dag.) Men det var min bästa födelsedag någonsin! Pyntat skåp, vänner som hoppade fram och överraskade mig med presenter, Subway-lunch (hade lyxen att bli bjuden på min födelsedag!), pannkakstårta till frukost (i form av ett hjärta), fina presenter från mina vänner, familjen och min finaste, tårta och massa mys summerar nog upp min dag ganska så bra.

Nu längtar jag lite sådär extra till helg (och framförallt sportlov!) men istället så kommer skolan och möter min längtan med cirka 3958792762 uppgifter istället, härligt! Men nu ska vi inte förbittra oss med den hårda sanningen utan istället fokusera på det positiva, right? Så istället kan jag berätta att jag har har så fina vänner som får mig att skratta när jag verkligen behöver det som mest. Ja, jag kan erkänna att denna dag inte varit min bästa och är glad att den snart är över (ironin i detta? Världens bästa födelsedag följs utav en inte allt så bra dag, that's life right?). Well well, let's focus on the good things in life -shall we? Let's promise each other that, focus on the good things and by this try to make every situation the best one possible. It's a promise then, over and out.
 
 
 

Spring wanted!

Jag vill ha vår!...
 
 
 

Men det verkar jag inte få... Nej, nu har mer snö fallit och gjort gatan ännu en gång sådär magiskt sagolikt. Och det är mysigt om de inte blåste så mycket så öronen blir röda och svider när man kommer in och ifall inte isen låg under snön så man går runt och gör snygga miner när man håller på att halka på en icke-synbar isfläck. Men utöver min vårlängtan är allt bra, för vintern är ju ändå så himlans mysig! Har varit hos min finaste i veckan och måste erkänna att saknaden är ENORM, men imorgon träffas vi igen!  Igår var jag och fikade med några vänner efter skolan vilket var mysigt och allt därtill, idag har jag ätit lunch på Subway med mina klasskompisar och hade en blast like always (+ att det var delicious!). Jag kan även bocka av två studiebesök/intervjuer och nästan hela skolveckan är avklarad, hur nice? Nu ska jag dock försöka slutställa en oändligt tråkig och seg samhällsuppgift.


 
 

Last day on the holidays

 
 
Det är en trött tjej med huvudvärk som skriver till er nu. Haft en helmysig dag, träffade upp några klasskompisar som jag har spenderat större delen av dagen med. Snack, skratt, pizzakäk, promenad och kramar är nog vad vår dag bestått av. Träffade min finaste sedan och spenderade kvällen där, har inte setts på 3 dagar men jesus -det känns som dete varit 3 månader sen vi sist träffats! Insanity hur mycket jag tycker om dig!

Ska försöka sova, om det inte går läser jag nog min bok som jag är helt fast i -så himla fin. Lite segt att skolan börjar (mest segt p.g.a. alla inlämningsuppgifter de bombarderat oss med) men ska nog gå, får träffa min efterlängtade bästa vän! (Geeky I am, I know but it's true...) Okay, hoppats ni har haft världens bästa jullov/julledighet och fått en bra start på ert nya år!



You already know what I'm going to say

 
 

Finaste presenterna jag fick från bästa Ellen i höstas 
 
 
 

Blivit my thing nu verkar det som, 
att nattblogga menar jag. I torsdags gick jag och mamma på stan för att hitta födelsedagspresenter till min kära syster (som nu officiellt fyller år idag, grattis, grattis -grattis!), tog en mysig fika tillsammans innan jag träffade min finaste. Har haft det supermysigt, tog sista bussen hem och har slagit in presenterna till min syster och måste snart sova. Vi ska överraska henne med frukost på sängen och till skillnad från mig är hon en morgonmänniska (gäsp) och sen på eftermiddagen/kvällen ska jag eventuellt träffa några kompisar, får se! Sen börjar skolan snart också, ser inte alls fram emot det då vi har cirka 96796739 inlämningar i januari... Men men, det fixar jag -eller?
 
 

2013, let's be friends

Firade in nya året på bästa möjliga sätt; med min finaste och några vänner. Så bra, så rätt. Leende, skratt, prat, filmtittande, nyårskyss, fyverkerier, kramar, nyårsmiddag och oförglömliga minnen. Det summerar nog min nyårsafton ganska så bra, åh ler fortfarnade när jag tänker på det. Cheesecakesätande med fina vänner klockan ett på natten, skåla och fira in det nya året -helt enkelt mitt bästa nyårsfirande någonsin (kom i säng runt fem, säger väl allt?).

Kom hem ifrån min finaste för några timmar sen, haft det supermysigt! Bästa nyårsafton som sedan ha följts utav årets mysigaste dagar (hehe, clever bastard to use that phrase now) då vi kollat de sista Harry Potter filmerna, annan gammal klassiker (don't remember the name), spelat ruzzle (hihi), gått på promenad o.s.v. o.s.v. Imorgon blir det att åka in till stan för att checka födelsedagspresent till min syster som fyller år, hoppas alla hade en superfin nyårsafton!
 
 




Happy New Year!

 
 

Lite randomfoton från året som gått
 
 
 

Sista december har anlänt och jag tycker det är kusligt hur fort året gått! 2012 har varit ett lyckat år, jag har hunnit med så mycket fast ändå så vill jag göra mer; jag har skrattat och mått bra, jag har vuxit som människa och mognat, mött mina rädslor och erövrat dem, gjort saker jag aldrig gjort förr och har haft ett awesome år! Visst, det har inte varit en dans på rosor men vad gör det såhär i efterhand? 

Kort summering om vad som hänt 2012 (lär glömma sisådär 1000 saker som jag kommer komma på i efterhand!): Har firat fina vänner som fyllt, jag har blivit myndig i trollkarlsvärlden, haft mysiga häng med ännu finare vänner, ätit god mat i alla olika former, bakat en massa, tittat på balen, varit i Göteborg med finaste Ellen, besökt Göteborg igen med mina föräldrar, varit i Paris med min bror, gått klart första året på gymnasiet och påbörjat mitt andra, haft världens mysigaste sommarjobb, gått på massor med bra bios, badat i sommarvarma sjöar, varit med i Vårruset med fina vänner, upplevt en eminent bra höst, gått på fina höstpromenader, haft mysiga höstpicknickar, festat lite här och nu, varit med i novelltävling, roadtrips med mina syskon, gått på min fina systers student, blivit kär, firat julafton med min familj o.s.v., o.s.v.
 

2012 har haft mycket att erbjuda, en stor del är nog tack vare min allra finaste vänner och jag har ingen aning om vad jag skulle göra utan dem! Jag hoppas de vet hur mycket de betyder för mig, annars ska jag se till att påpeka det oftare (haha, nyårslöfte?)! Annars så hoppas jag att 2013 blir ett minst lika bra år fyllt med massa spännande äventyr och roliga händelser, med detta sagt vill jag önska er ett gott nytt år! Hoppas ni får en dunderbra dag/kväll/natt hur ni än väljer att fira det!
 
 
 
 
 
 

En liten text om ord

När blev ord mer än bara ord? När blev meningar mer än bara just det, meningar? När började alla ord och meningar få nya sätt att tolkas på? Gömda budskap i sig? Varför ska man behöva fundera över en mening som "jag tycker om dig"? Kan det inte bara betyda att personen tycker om dig? Måste man tänka efter och hitta flera olika lösningar på vad just den meningen betyder? Varför kan inte orden bara betyda det de står för och varför ska vi krångla till allt? Och varför är vi så rädda för att ibland använda oss utav ord? Rädda för att visa vårt verkliga jag eller hur vi verkligen känner. Kanske är det bra att vi kan tolka ord och meningar på flera olika sätt för att förstå oss på varandra, vi kan se hur den andra verkligen tänker... Men ibland känns det som allt det här bara krånglar till allt, gör det svårare för oss att hoppas och våga älska. 

"Words are, in my not-so-humble opinion, our most inexhaustible source of magic. Capable of both inflicting injury, and remedying it." -Albus Dumbledore
 
 
 
Tumblr_mdnjj8hr2o1qdmep4o1_400_large
 
 

Love is such a complex mystery

leilockheart:

by William Shakespeare
 
 

"According to Madam Pomfrey..."

Somewhere in Neverland 🎵
"According to Madam Pomfrey, thoughts could leave deeper scarring than almost anything else."
 
 
 

Okej, så nu har halva veckan passerat. Utan att jag ens märkt något, bara sådär. Dagen har varit ganska så mysig; fina stunder, skrattat mycket, träffat min sötaste franskalärare (ååh hon är för söt!) och nya upptäckter. Imorgon har jag svenskaprov men innan jag tar tag i plugget så ska jag hoppa in i duschen! Snart så är det lov och jag längtar lite fast fasar över hur fort det kommer gå, vill inte att tiden ska rinna ur våra händer... Men men, det tar vi då! Vi hörs, ta hand om er!
 
 

We accept the love we think we deserve

 
Höstsolen lyste in på oss i caféet där vi satt tillsammans, längst in i hörnet gömda bakom en vägg. De mörka väggarna var solblekta och tavlorna satt på sned medan hyllorna bredvid var gråa av damm. Det rykte om det heta kaffet i de mörkblåa muggarna som stod framför oss på det mörka mahognyfärgade bordet som var lite skavt här och var. På radion bakom kassan hördes jazz och det var helt tomt på folk, vi hade skippat sista lektionen eftersom vi ändå hade vikarie och kändes oss rebelliska.
"Så, spotta ut det." Sa han och jag tittade förvånat upp med höjda ögonbryn.
"Vad då? Spotta ut vad då? Kaffet?" Jag såg hur han log men skakade på huvudet.
"Vad som gör dig så borta! Visst, spotta ut kaffet också men det kan bli stökigt..." Han skrattade lite och jag suckade tyst, hela tiden hade jag vetat att han skulle märka. Även ifall jag gärna ville intala mig själv att jag var bra på att gömma hur jag kände visste jag att det var en lögn -han kunde läsa mig som en öppen bok.
"Varför tror du han gillar mig?" Jag visste att han skulle sucka för den här frågan hade han fått höra allt för ofta, men jag var osäker och rädd. Med skakiga händer rörde jag om den lilla silvriga teskeden i det heta kaffet, jag lät blicken följa skeden som rörde sig runt muggen medan jag väntade på hans svar.
"För det första, varför skulle han inte det? Och för det andra, du kan inte gömma dig bakom din vägg längre. Han har gett dig alla möjliga tecken!" Sa han och gjorde en vild gest med armarna.
"Som till exempel?" Jag bet mig själv i läppen och hoppades han inte tyckte jag var för jobbig.
"Han väntar vid skåpen i hopp om att se dig, han sitter uppe hela nätter för att prata med dig och varje gång han ser dig så ler han. Och så rolig är ingen människa att man ler varenda gång man går föbi en!" Han tog en klunk av sitt kaffe innan han granskade mig noga. Nervöst skruvade jag på mig.
"Förlåt ifall jag är jobbig som..."
"Nej, absolut inte! Jag tycker inte om att du tvekar så mycket om dig själv men hellre att du berättar när du funderar eller mår dåligt så jag kan få stötta dig..." Han log försiktigt mot mig och tog en bit av sin bulle. "Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att älska dig, förstår du inte hur underbar du är?"
"Jag har inget att erbjuda killar som inte andra tjejer har." Sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken, för att slippa möta hans ögon tog jag en klunk kaffe som fortfarande var hett och det brände i halsen. Utan att jag visste ordet av det hade tårarna börjat rinna och han hade flyttat och satt sig bredvid och lagt armen om mig. Jag hatade att gråta framför andra, det fick mig att känna mig svag och ynklig. Jag ville inte visa upp mig när jag hade en lysande röd näsa och svullna ögon.
"Vi accepterar den kärlek vi tror vi förtjänar." Sa han och lät armen ligga som tröst om mina axlar, den värmde och jag kände mig trygg. Jag kände mig inte ensam längre. "Det är bara att satsa, det löser sig. Jag finns här och stöttar dig!" Han räckte mig en servett och jag torkade bort tårarna, servetten blev fort blöt. "Och till svar på det du sa, du har mycket att erbjuda som inte andra tjejer har. Du är unik, låt ingen ta det ifrån dig."




Tumblr_mc1hnwnyxn1ru0bano1_500_large


 
[Text: Jag]
[Foto: weheartit]
 
 

What is your heart telling you?

 
 
Mitt guldblonda hår glänste i solenskenet, bladen dinglade i trädgrenarna och ängen såg otroligt levande ut. Humlorna surrade och flyttade sig mellan blommorna, vinden slteg tag i de gröna bladen och höga gräset, blommorna lyste vackert i alla olika färger och fiskmåsarna klagade högljutt.
"Det här är min favoritplats." Erkände jag och tittade upp på honom, han log mot mig och började titta sig omkring. Jag följde honom med blicken när han försiktigt gick över ängen, hur han intresserat tittade på alla blommor, utsikten mot sjön, det stora ekträdet som gav ifrån sig skugga flera meter brett och den lilla, dolda stigen ner mot vattnet där man kunde bada.
"Det är vackert." Sa han sedan och log mot mig återigen, jag besvarade leendet och han gick fram till mig och tog tag i mina händer, försiktigt smekte han dem. "Nästan lika vacker som dig." Han fokuserade sin blick på mig och jag kunde känna hur kinderna hettade till, jag vek genast av med blicken. Rädslan kom fortfare än blixten, jag var rädd att förstöra ögonblicket, rädd för att allt var ett dumt skämt. Han la sin mjuka hand runt min haka och vände sakta och försiktigt tillbaka ansiktet, han skrattade lätt. "Du..." Sa han och log mot mig, jag tittade undrande på honom och han skrattade lätt. "Åh, jag älskar dig så mycket."
"Erik..."
"Varför kan du inte låta mig älska dig? Jag tänker inte förneka det längre. Jag vet att en bok har sitt slut, att solen kommer gå ned och jag vet att du kanske inte känner samma ska för mig, men snälla..." Han tittade djupt in i mina ögon och jag var tvungen att bita mig själv i läppen så jag inte vek av med blicken. "Låt mig älska dig." Han smekte lätt min kind med sina varma, lena fingrar och jag kände hur mina ben blev svagare. "Jag vet att jag inte är perfekt och att jag kanske inte är den du vill ha allra mest, men jag lovar att göra dig lycklig. Jag har aldrig känt såhär för någon förut.." Han inväntade min reaktion och jag försökte få fram orden trots att min strupe kändes lika trångt som ett sugrör och min murr lika torr som öknen.
"Jag..." Sa jag med en klump i halsen. "Jag... Jag älskar..." Men orden kom inte fram, frustrationen ökade och tårarna började tränga sig fram. Han drog in mig i hans famn och lät mig borra ned mitt huvud i hans bröst.
"Det är okej ifall du inte känner samma sak, det är okej." 
"Men du förstår inte..." Kraxade jag fram. "Jag gör det. Men..." Jag tvekade, bet mig själv så hårt i läppen att jag kunde känna blodsmaken i min mun. Skulle jag våga avslöja rädslan?
"Men...?" Han tittade på mig med stora ögon.
"Jag vill inte förstöra allt mellan oss... Det här." Jag gjorde en vild gest med armarna. "Fånigt va?" Jag tittade blygt upp och han log glatt mot mig.
"Nej inte alls, det betyder att du tycker jag är så viktig att du inte vill förlora mig. Jag känner mig snarare hedrad." Hans svar fick mig att le brett, han fick mig alltid att känna mig så speciell. Fjärilarna i magen fördubblades för varje minut och mitt hjärta visste när han var nära och inte, varje gång han kom skippade det ett slag och när han inte var där värkte det av längtan. Han fick mig att känna mig allt annat än ordinär.
"Så det är såhär det är att vara kär?" Sa jag sedan och mötte hans blick, han log brett och smekte mig om håret innan han flätade ihop våra fingrar. Han nickade till svar och jag suckade nöjt, aldrig i hela mitt liv hade jag mått så bra som jag gjorde nu. Aldrig hade jag varit så lycklig som jag var nu, känslan att vara tillsammans med honom var oslagbar och fick mig att känna mig oövervinnlig. Kanske skulle den känslan en dag försvinna eller kanske skulle den alltid finnas kvar.
 
 
 


 
 
[Text: Jag]
[Foton: weheartit]
 
 

Kärlek är det finaste man kan ge till någon



Skoldagen rullade på bra till fyra (förövrigt känns det som vi är sex år igen då vi fått bestämda platser i klassrummet, skojar du med mig?!) och efter det hängde jag med tre fina klasskompisar! Kom precis hem to be honest, var i alla fall supermysigt! Våra häng är alltid så svåra att beskriva i ord men ska försöka: donutsbak, tedrickande, varm choklad med minimarshmallows, skrattat i mängder, kollat roliga klipp, kollat gamla bilder o.s.v., o.s.v.! Haft det superkul på vårt spontanhäng, puss på er! 
 
Hot cocoa with marshmallows ☕
Hot cocoa with marshmallows

Dough smilie 😊
Dough smilie
 
 

Orkar inte ladda upp fler bilder atm, får bli någon annan gång! Har vi något att se fram emot, right? Nu ska jag läsa innan jag sedan ska krypa till sängs, ajöss!
 
PS, min chokladfläck på blusen gick bort men då fastna min nageljävel istället och drog till tråden -FUCK LIFE!!! (Ja, det gör mig pissed off...)
 
 
 

Maybe I love you and maybe you love me too

 
 
Han tittade rätt på mig, det kändes som han kunde se rätt igenom mig och läsa mig en som en öppen bok. Jag vek av med blicken och hoppades han inte kunde se paniken i mina ögon. Jag ville inte att han skulle se hela mit förflutna, att han skulle döma mig. Men det skrämde mig inte mest, det som skrämde mig mest var rädslan att mitt förflutna skulle jaga bort honom och jag skulle bli kvar ensam... Han gick fram till mig, sa fortfarande ingenting utan tittade tyst på mig. Försiktigt smekte hand min kind, nästan som han var rädd för att jag skulle gå sönder. Det kändes som han just nu gick igenom hela mitt livs historia, rädslan spred sig...
"Du älskar mig."
Jag tittade förvånat upp men han rörde inte en min, hans ljusblå ögon var fixerade vid mina och jag skruvade nervöst på mig. "Kärlek..." Sa jag istället. "Var är det?" Jag tittade upp på honom bedjande. "Hur vet man att man är kär?" Ett leende spred sig över hans läppar och lyste upp hela hans ansikte, tänderna blottades och han la huvudet på sned och noga granskade han mig. Rädslan spred sig längs med ryggraden igen. Han tog försiktigt tag om min hand och placerade den vid hans bröst.
"Känner du?" Frågade han, jag nickade långsamt och kände hans rytmiska hjärtslag som slog fort. "När någon får ens hjärta att slå såhär är man kär." Han tittade på min hand och sedan på mig, han var allvarlig igen. Han smekte mig över ansiktet och lät sin hand vila om min nacke.
 
557279_344510358969966_2042013450_n_large

"Menar du..." Sa jag stilla och tittade upp på honom granskande, han log brett.
"Varför skulle jag inte kunna vara det?" Han drar in mig i hans famn, kysser mig på håret och jag kan tydligt urskilja hans parfym som doftar starkt. "Jag tycker så mycket om dig..." Viskar han sedan. "Kan du inte låta mig göra det?" Han tittade bedjande in i mina ögon, hans isblåa ögon lyste vackert och jag kände hjärtat värka av kärlek.
"Jag är så rädd att du en dag bara kommer lämna mig..." Viskade jag tyst med en stor klump i halsen, hans ögon tittade chockat på mig. "Jag är den som alltid älskar den andra mer... Vi hamnar alltid i underläge." En tyst tår rann längs med min kind och han torkade snabbt bort den med sitt pekfinger.
"Hur vet du att jag inte älskar dig mer?" Hans lilla leende letade sig fram igen och jag kunde inte hålla inne min lättnad, jag skrattade lätt och borrade in mitt huvud i hans svart-röda skjorta. "Du är den jag vill höra säga att allt kommer bli bra i slutändan..." Viskade han och smekte mig över håret.
"Då ska jag finnas där och göra det." Mumlade jag innan jag sakta pressade mina frusna läppar mot hans.
 
 
422020sanstitre2_large
 
 
[Text: Jag]
[Bilder: weheartit.com]
 
 

I don't care, I love it

 

Världens snyggaste detektiv och indian, right?
 
 

Yes, i fredags var det samhällsfest och vi rockade den! Det var så sjukt insane kul; vi dansade, skrattade, kramade random folk, gjorde high fives och french fists, sjöng med i låtar och hade det helt galet bra, HELL YEAH!
 
 
 
 

Older posts
RSS 2.0