Det gör ont

 
 
Åh så himla fel jag hade. Åh vad jag ljugit för mig själv. För det gör ont. Så förbannat, envetet ont. Men ingen finns där för att lyssna. Eller för att kramas. För det var du som gjorde. I alla fall i början. Och jag saknar det. Det enda jag får höra är "Bry dig inte om honom" eller "Tänk inte på det". Men det är inte så lätt att gå från en dag till en annan och bara sluta bry sig om någon som funnits i ens liv i över ett år. Någon jag nästan pratat med varenda dag. Någon jag aldrig trodde skulle såra mig såhär. Någon jag investerade massvis med energi och tid på.

Och allt gick så fint till en början men sen brast jag. Någon frågade mig hur allt var och verkligheten smällde till mig i ansiktet. Jag mår inte alls bra. Jag har försökt för mycket, för fort och för hårt. Jag kan inte sluta tänka på dig. Inte än. Jag kämpar. Men jag kan erkänna att jag saknar dig oerhört mycket. Men jag kan också säga att jag vet att det är bättre såhär, för oss båda. Jag bara önskade att allt inte behövde sluta såhär. Önska att vi slapp smärtan båda två.
 
Och jag kan erkänna att jag skulle vilja byta ut ensamheten mot din närhet. Bara få ha det där fina en liten stund till... Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar dig längre, för det gör jag. Men jag önska att jag inte gjorde det för att skulle vara så mycket enklare då. 

Comments

Spread some love:

Name:
Here a lot?

E-mail: (Only I can see it)

URL/Blog/Tumblr/Twitter:

Comment:

Trackback