"How lucky I am..."

 
 
Om jag fick välja att skratta resten av mitt liv eller aldrig skratta igen så skulle jag välja skratta resten av mitt liv, enkelt. En utav de största saknaderna nu när jag har varit sjuk är att skratta. Och mina fina vänner, såklart. Jag har saknat att höra på deras historier, våra absoluta skrattattacker tillsammans, sättet de får mig att må, kramarna som värmer i hjärtat, deras omtänksamma blickar och bara närheten, vara med dem. Under dessa dagar har jag fått ett flertal omtänksamma sms och skickat iväg en massa sms tillbaka, tror jag många gånger underskattar mig själv och vad faktiskt mina vänner tycker om mig -vilket är riktigt sorgligt. Men jag längtar tills jag kan smyga upp bakom dem och snudda deras rumpa för att sedan bevittna deras skrämda ansikten när de tror att någon random gjort det, haha busigt! Sen så ska jag äta massor, för att inte kunna äta är bland det värsta. Så jag ska hamna i någon slags matkoma de närmsta veckorna, låter helt okej.
 
 
Nu ska jag läsa lite i min bok, Winnie-the-Pooh, innan jag ska försöka sova några timmar. Vi hörs snart! 
 
 

Comments

Spread some love:

Name:
Here a lot?

E-mail: (Only I can see it)

URL/Blog/Tumblr/Twitter:

Comment:

Trackback